mktmedia.se - omvärld

Var inte tvärsäker - och prova, prova prova

Wed, 23 Sep 2009 16:22:57 +0200

Vilka behov och problem kan lokaltidningar lösa för sina läsare som de skulle vara beredda att betala för? Vilket lokalt innehåll är du själv beredd att betala för på nätet? Det är frågan jag fick från Paula Martila i SvD:s pågående bloggstafett. ( Jag väljer att bortse från den statistiska fuling till länk som låg med i stafettpinnen i påståendet att hälften av mktmedias tidningar redovisade fallande besökstatistik på sina webbar. Så gott som samtliga har tydliga ökande långa besökstrender. )

Delfråga två ska jag återkomma till. Delfråga ett skulle jag vilja ägna hela mitt inlägg åt. Min simpla tes är följande: prova, prova och prova igen. - men var aldrig tvärsäker.

Tvärsäkerhet, har jag lärt mig den hårda vägen, straffar sig alltid. Därför gillar jag Bosse Hedins sätt att resonera framför påståenden som " tåget har gått ".

Bara ödmjukheten räcker som skäl för att inte säga att medier inte kan ta betalt på nätet. Framförallt inte utan att prova om det går. Det enda jag vill vara tvärsäker på är att jag vet var man måste börja. Där man alltid börjar. Hos kunderna. Läsarna. Klickarna. Tittarna. Men en del av internetdebatten struntar i mediekunderna och stirrar bara på det generella nätet i sin längtan efter logik.

I somras läste jag Jim Collins " How the mighty fall " . Hans beskrivning av varför vissa företag klarar utmaningarna och andra inte gör det, stämmer till eftertanke. Collins målar upp en femstegstrappa på vägen mot undergång utifrån sin forskning om företag som försvunnit.

Det fjärde steget intresserar mig mycket. " The grasp for salvation".
Fritt översatt - krampaktigt sökande efter frälsning. Collins menar att strax före den slutliga undergången är jakten på quick fix och/eller innovationer, som plötsligt ska vända hela den nedåtgående spiralen, intensiv. (Man behöver bara titta på delar av den pågående bilindustriella processen för att förstå vad han menar.)

Mediebranschen skulle i den värsta av världar kunna vara på väg in i frälsningsjakten. I den konjunkturella krisen ökar medvetenheten om att också en smärtsam strukturell förändring pågår. Det som kan frälsa oss är intäkter på de nya plattformarna, och man behöver bara läsa branschpressen för att se paniken och frälsningslängtan. Och då får man lust att säga - coola ner er en smula.

I mktmedia har vi över 1 miljon betalande prenumeranter på våra papperstidningar. Merparten av dem betalar flera tusen kronor i förväg för någonting de inte vet vad det är, bara att det ska ramla ner i brevlådan varje morgon det kommande året. Jag är övertygad om att det är här, mitt i det osexigaste av allt osexigt, i papperstidningen som diskussionen om betalt för nyheter/innehåll ska börja.

En av de största missarna vi i mediebranschen gjort är nämligen att inte borra i vilken nytta som egentligen ligger bakom denna starka betalningsvilja hos kunderna. Med stor sannolikhet är det en kombination av många faktorer, där distributionen hem i brevlådan är en viktig faktor, och den samlade accessen till det lokala närsamhällets alla delar en annan.

Denna samlade access kan av självklara skäl inte återskapas och avgränsas på det transparenta och gränslösa nätet. Men analysen av nyttorna måste kunna åstadkomma en rad mindre och intressanta intäktsströmmar som över tid kan ge en innehållsintäkt till tidningarna. Sju strategiska hävstänger i detta:

1.

Bli bäst på det du kan vara bäst på. Lokal närvaro är nyckeln till unikt material. Lokalt närvarande journalister och säljorganisationer är det som skapar det lokala varumärket. Människor i kontakt med människor är det som bygger lokala intäkter på alla plattformar. Eller fritt efter S-O Bodenfors: " All business is local, but all local is not business".

2.

Släpp in användarna och ta reda på vad som skapar värde. Publishing 2.0 är inte bara användargenererat material och interaktion. Till diskussion och distribution i nätverk måste ovillkorligen begrepp som relevans och kvalitet läggas. I min värld håller de två begreppen på att smälta samman till ett och nästa nyckelord blir filtrering. Teknisk och professionell. Relevant (kontextuellt)sök och relevanta redaktörer.

3.

Betalningströsklarna för användare måste sänkas. Det är för svårt att betala småbelopp på nätet idag. Det är för svårt att hantera inlogg idag. Mobilen är den uppenbara hävstången. Alla talar om att mobilannonserna bryter igenom i år också. Jag tror lite annorlunda, att mobilen är den personliga nyckeln till digitala betalningsströmmar för tjänster som är av engångsnatur eller på mindre belopp. Mobila CRM-lösningar är också en uppenbar nyckel till betalningsströmmarna. Bakom ett mobilnummer finns en person. Bakom ett IP-nummer kan det finnas vad som helst. SMS är inte dött. Titta på Kapp Ahl.

4.

Ta inget för givet. Spotify vände logiken för betalt för musik. Det skulle inte gå. Många tävlar nu i att tala om att det inte går att vända logiken för sök från Google. Detta är för mig otroligt märkligt. När Microsoft sökte världsherravälde genom mjukvara reste sig användarna, konkurrenterna och regeringarna. När Google vill skaffa sig annonsherravälde genom informationsmonopol applåderar alla- inklusive piraterna.

5.

Mindre snack - mer verkstad. Jag tror faktiskt inte att det fattas ideer och innovationer i svensk lokalpress. Det saknas framförallt bred genomförandekraft på lokal nivå och det är fortfarande fult att misslyckas. Om en av lösningarna är ett kluster av småbetalningar måste vi ju prova dem en och en. Använd det som funkar och släng det som inte funkar. Jim Collins påpekar gärna att undergången sällan beror på brist på innovativa processer, utan på oförmåga att koppla tillbaks till den ursprungliga affären/kundnyttan.

6.

Gör rätt kalkyler. Där är Joakim Jardenberg och jag helt överens. Sätt kronor och ören på vad som är konjunktur och struktur. Alla prenumerationsintäkter på papper kommer inte att försvinna över en natt. Sätt takten, förväntningarna och experimenten in i ett sammanhang där vi slipper antingen-eller -diskussionen utan tar hänsyn till helheten. Alla människor är både och. Och lägg ribban där den ska ligga.

7.

Prova prova prova. Vi har faktiskt fortfarande tid och råd att misslyckas om vi inte famlar efter frälsning utan fortsätter skapa nytta i vardagen för våra kunder. Både redaktionella och annonskunder......

Den som läser de sju punkterna kan räkna ut huvuddraget i svaret på stafettfråga 1.

Små nyttor med lokala förtecken kan vara kopplade till historiska arkiv, lokalt näringsliv/handel, företagskataloger, privatmarknader(fynd), offentlig service och vänkrets. Under lokaltidningens varumärken med mobilen som betalningsmedel och CRM-plattform. Nyheter då ? Inte det löpande flödet. Fördjupningar - kanske. Arkiv - definitivt.

Så vad kan jag själv tänka mig att betala för? Ja en hel del småsaker betalar jag redan för. Musik till I-tunes och Spotify. Spel, tidsfördriv, geotjänster av olika slag till App store och dem som säljer sig där. Jag betalar för nyheterna och allt annat "gratis " till Telia ( så är ju egentligen definitionen av gratis nyheter...) Jag skulle betala för en uppdateringsgaranti som jag själv definierat i en kombo mellan nät, mobil och papper.

Och så betalar jag alltid så fort Tingsryds AIF finns med i livesändningar på nätet. Vilket inte är så ofta....

Min fråga till Miriam

Vilka nyttor skulle få dig att betala 20 kronor i månaden för en nättjänst från ett lokalt medieföretag ?
Läs Miriams svar här.

”Det finns inga gratisluncher”

Mon, 09 Mar 2009 10:16:50 +0100

Debattartikel publicerad i Medievärlden 2009-03-10

1993 ritade jag ett digitalt kryss för första gången för att förklara hur en tänkbar utveckling för pappersmedier skulle kunna komma att se ut i konkurrensen med de nya digitala plattformarna.

Visst trodde jag att utvecklingen skulle gå fortare än den i själva verket gjorde, men med tiden visade sig krysset ha sin relevans. Papperstidningen beter sig alltmer som en mogen produkt och i vissa fall, som Aftonbladet, har den redan blivit ett komplement till de nya digitala plattformarna.

Den stora frågan är dock fortfarande olöst. I krysset står den nedåtgående papperstidningspilen för summan av betalningsvilja hos prenumeranter och annonsörer. I det positiva framtidscenariot kommer vi att klara av att transformera affären/betalningsviljan på nya plattformar samtidigt som vår gamla huvudplattform kringskärs. Den uppåtgående pilen ska alltså innefatta någon form av betalningsvilja, annars går inte ekvationen ihop.

På detta har fler än jag funderat. Så småningom har det utkristalliserats sig en modedebatt som gör mig alltmer konfunderad. Internetlibertarianerna formerar sig allt mer likt forna tesfundamentalister. Gör ett svep i mediebloggosfären så får ni se vad jag menar.

Chris Andersson, huvudideolog, uppgraderar sitt tänkande om den långa svansen av småbetalningar. Nu är det Freemium som gäller. Fritt innehåll i en fri infrastruktur. Och i en lång rad följer de ”godkända” debattörerna efter, alltmer fördömande i tonen mot dem som ställer frågor runt det faktum att folk faktiskt fortfarande betalar för innehåll.

Så jag bestämde mig för att göra något för mig ovanligt. Nämligen vara tyst och lyssna ett tag. Och fundera. Och läsa.

Utan att ha någon färdig modell tror jag mig ha funnit några saker värda att diskutera. Samt blivit övertygad om att fridebatten är en väldigt slarvig debatt.

Också i den digitala världen gäller nämligen sanningen att om man kokar ner all livsvisdom till en enda mening så lyder den:

”Det finns inga gratisluncher”

Någon betalar alltid. Frågan är vem, när och hur. Så skapas affärsmodeller.

Inernetlibertarianernas grundtes är att marginalkostnaden för att kopiera och sprida material är i princip noll, och utifrån detta ska affärsmodellerna skapas. Detta är helt oproblematiskt att påstå om man inte också framställer det material som ska kopieras och distribueras. Vilket vi publicister gör.

Ännu märkligare blir det när vi konstaterar att det vi framställer och distribuerar faktiskt över tid visat sig utgöra en så stor nytta för våra kunder att de varit beredda att betala för sig. Dessutom i förskott, utan att veta vad de egentligen får. En oerhört stark affärsmodell.

Den intressanta frågan blir då hur man definierar nyttan och transformerar den till de digitala plattformar som våra kunder gillar alltmer. Detta för att vi på något sätt ska kunna ta betalt för det vi gör också i framtiden. Och det definitionsarbetet blir verkligt intressant eftersom man finner ett antal saker som är riktigt svåra att kopiera.

Den lokala tidningen är inte nyheter på papper. Den lokala tidningen är en biljett till närsamhället. En accesspunkt som kopplar ihop dig med myndigheter, medmänniskor,utbud och nyhetsflöde. Ett varumärke laddat med trovärdighet, integritet och samhörighet med det och dem som finns nära dig. När tidningen landar ner i brevlådan på morgonen så är det en bekräftelse på att du finns och att du har ett sammanhang.

En lokaltidning är alltså i sin vanligaste form en mobil geografisk community på papper om än med långsam interaktion.

Med den synen på det lokala varumärket borde den digitala världen bli lite enklare att förstå för oss lokaltidningsmänniskor. Men vårt stora problem har varit att den mobila papperscommunityn under så lång tid varit så framgångsrik och lönsam att vi förväxlat plattformen med produkten. När vi sedan så smått börjar omdefiniera produkten vill några av oss omedelbart leta en ny plattform som vi kan förväxla med produkten.

Internetlibertarianerna i sin medievariant hävdar nämligen med bestämdhet att allt ska bytas ut, helst nu och omedelbart. Tryckpressarna ska sluta rulla och det fria nätet ska lösa problemen. Där ska vi dessutom lägga ut allt material gratis. Gammalt som nytt. Ur denna marknad ska sedan intäkterna skapas genom skenande trafikökningar och long tail tänk.

Joakim Jardenberg på Mindpark, en god vän, är en av de ledande tillskyndarna för denna variant. I ett av sina manifest utvecklar han tanken med det fria innehållets princip.

1. Placera allt egenproducerat material under en Creative Commons-licens.

2. Se till att allt material är åtkomligt via RSS, även sökningar och andra specialare. RSS:a upp hela sajten.

3. Lägg ut hela bildarkivet på Flickr.

Joakim skriver också så här i en bloggpost som leker med tanken på att sluta trycka Helsingborgs Dagblad.

Utan morgontidningen som reklamplats hade säkert en del av pengarna istället hamnat i andra lokala medier. Jag kan tänka mig att både RixFM och TV4 hade jublat. Men vi måste vara otroligt klumpiga för att inte vinna den största delen av kakan till våra egna kanaler. I synnerhet som läsandet av både vår webb och vår gratistidning rimligtvis ytterligare skjuter i höjden utan konkurrens från en prenumererad morgontidning.

Joakim är kanske både Internetradikal och libertarian. Men när han definierar sitt eget varumärke som en konkurrent, ett slags kannibalisering, då är vi tillbaks till Internets barndom, fast tvärtom. Ett varumärke kan faktiskt inte kannibalisera på sig själv om man har koll på affärsmodellen !

Jag tror alltså inte på libertarianerna. Skälet är enkelt. Våra kunder är inte antingen eller. De kommer inte att som en man byta tidningen till nätet. De kommer inte heller unisont att välja mobilen i stället för nätet. Det som hänt är att mediekonsumtionen sker och kommer att ske från flera plattformar samtidigt. Direktbetalda, annonsfinansierade, sponsrade, lösnummerköpta och prenumererade. Men inga gratisplattformar. Gratis finns inte.

Tror jag då att man kan ta betalt för nyhetsförmedling på nätet ? Nej, det tror jag inte. Tror jag att man kan ta betalt för innehåll som en del av accessen till den lokala communityn? Ja absolut.

Men vi måste engagera oss mycket djupare i vilka processer som skapar det värde som föder betalningsvilja. Alltså gå in på djupet av vad kunden vill ha. Såväl den lokala annonsören som läsaren/tittaren/klickaren. I vissa fall är det dessutom samma person.

Detta kundfokus kommer med säkerhet att vara minst lika traumatiskt som insikten var att nätet är här för att stanna. Vi kommer att få lära oss att leverera och ta betalt för helt nya saker i vår lokala community. Innehåll, produkter, event, transaktioner ja kanske rent av nyheter…

Jag är alltså oerhört optimistisk när det gäller de lokala mediernas framtid. Men jag tar hellre min utgångspunkt hos Nya Lidköpings Tidning än hos Chris Andersson och hans ”Free”. NLT, en av Sveriges lönsammaste lokaltidningar har just gått från tre dagars utgivning till sju dagar i veckan. Papper tre dagar i veckan, nytt uppdaterat nät dygnet runt. Utvidgad kundnytta med betalda annonser från dag ett. Se där ett riktigt modernt sätt att tänka lokal betald media.

Eftersom listor och upprop tillhör den här debatten har jag tagit mig friheten att formulera en egen liten lista med påståenden som jag tror hör hemma i ett upprop för lönsamma lokala medier.

1. Våga kundfokus på riktigt. Det är lika fel att tänka nätet med magen, som det är att tänka papperstidning med magen. Involvera dig med din kund. (Kolla gärna med GP vad de håller på med.)

2. Våga multitasking. Affärsplaner och strategier måste vila på kombinationen av kanaler. Inte på den ena eller den andra kanalen. ( Kolla gärna med ÖP eller ST vad de håller på med.)

3. Våga vägra shovelware. Betalningsvilja föds inte av att nya plattformar görs till dåliga kopior på de gamla. Gör inte tidning på nätet. Gör inte nät i mobilen. ( Kolla mktmobil till våren )

4. Tänk på att papperstidningen vilar på fyra B:n. Bed, bathroom, breakfast and bus. Det gör mobilen också.

5. Underskatta inte kunskaper. Låt inte tekniker styra affärsutveckling. Låt inte redaktörer sköta marknadsföring. Låt inte papperssäljare styra all säljutveckling. Utveckla kompetensen och styr den dit den gör nytta. Och se till att alla har tillgång till omvärldskunskap (märklig uppmaning för medieföretag – men relevant…)

6. Glöm inte uppdraget. En publicist vill göra skillnad – och gott.Värdera att den andra sidan av internetlibertarianernas fridogmer är ett tilltagande krav på integritetsskydd på nätet. Den enskilde behöver sin företrädare mer än någonsin.

7. Våga tänka publicism som något bredare än journalistik. Det användargenererade materialet slängdes ut när det publicistiska uppdraget omformulerades av journalister. Publicism 2.0 är möjligheten att återföra samtalet och människorna till medierna.

8. Våga prova. Våga misslyckas. Våga vara tjurig. När alla sa att det inte går att ta betalt för nedladdning av musik så gjorde Apple medtodiskt Itunes till en lysande affär. När alla sa att innehållet i mobilen också blir gratis startade Apple Appstore.

9. Våga samarbeta utan hänsyn till gamla strukturer. Ensam är inte stark. NLT har idag en webbplattform utvecklad i samarbete med GP, Gävle Dagblad, Länstidningen i Södertälje och 42 tidningar till. Samarbete innebär också att våga skapa intäkter i partnerskap med dem som tidigare var konkurrenter. I mktmedia jobbar vi tillexempel med Eniro.

10. Våga tro på att det vi gör är viktigt. Annars kan du hålla på med något annat.

Nystart för mktmedia

Fri, 27 Feb 2009 09:45:47 +0100

Nu relanserar vi mktmedias sajt. Tanken är att den ska bli ett naturligt nav för dialogen i mktmedia. En arbetsplats, ett vägkors, en plats att hämta information och lämna synpunkter.
Vi lanserar den som en betasajt och vill att du som användare ska komma in med synpunkter på vad du vill ha på sajten, på vad som är bra och dåligt och på hur den skulle kunna utvecklas.

Själv ska jag försöka skriva en krönika i veckan. Jag pallar inte att blogga eller mikroblogga hela tiden. Det blir att lova för mycket. De som vill hålla koll på mina dagliga vanor får helt enkelt bli mina kompisar på Facebook. Där uppdaterar jag status ett par gånger om dagen. Funderar på att lägga till lite Twittrande också, men jag vet inte.

Mina krönikor ska fokusera på omvärlden, tänkte jag. Vad är det viktigaste som hänt den senaste tiden i mina ögon? Vad ska man hålla ögonen på ?

Just nu är det följande som jag tycker platsar på listan.

Fridebatten
Chris Andersson, mannen bakom tidskriften Wired, begreppet och boken Long Tail Economy, lanserar för fullt sin nya bok ”Free”. Senast i Malmö för någon vecka sedan.

Där slår han, lite slarvigt uttryckt, fast att de nya affärsmodellerna måste formas utifrån att allt innehåll är gratis, eftersom marginalkostnaden för att distribuera och kopiera är noll. Ta del av debatten för den är högsta mode bland debattörerna som gäller i nätvärlden. Men gå inte på den fullt ut, är mitt råd.

Gratis är och förblir alltid en omskrivning för att någon betalar. Den stora frågan bakom varje affärsmodell är vilken nytta som skapas för kunden och hur denne värdesätter detta genom en betalning. Vår utmaning är att bättre definiera den nytta som skapar betalningsvärde för den lokala tidningen och flytta in den i digitala affärsmodeller.

Media Evolution 2009 - Chris Anderson

Smart phones
Mobilt innehåll är ingen affär eftersom vi inte har flatrate på mobilt internet. En sanning som inte minst jag själv slagit fast ett antal gånger. Det finns skäl att nyansera påståendet.
Mobilt innehåll är inte någon affär eftersom vi inte har tillräckligt många mobiler som klara av smart innehållshantering. Nu har Iphone öppnat dammluckorna och nu gäller det att positionera. Jag hoppas att mktmedias Jan Lauren återkommer med en rapport om nya telefoner här på sidan under nästa vecka. Just nu är han på mobilmässa i Barcelona.

Slaget om de datorlika mobilerna har börjat

Rörligt internet
Webb-TV, eller rörligt internet som jag vill kalla det, växer enligt varje ny undersökning.
Senast i veckan kom nya siffror.
Värt att notera är att webbar med egna spelare, anpassade för annonsvisning faktiskt ökar mest. Inte gratisplattformarna. Aftonbladet och Expressen är två exempel att hålla ögon på.
Mktmedias strategi för rörligt jobbas just nu igenom. Återkommer om detta.

I övrigt funderar jag på licensdebatten runt SVT play. Det blir lite märkligt när ett statligt broadcastsystem bryts upp utan att någon funderar över konsekvenserna.

471 procent fler webb-tv tittningar på ett år...

Vi hörs – hör av er

Gästspaning av Harry Gerd

Thu, 19 Mar 2009 13:40:40 +0100

Hela vår medievärld så som vi känner till den är i gungning just nu. Det pratas mycket om affärsmodeller, mycket om att allt ska vara gratis och vad som får kosta något. Att vi skulle förlita oss helt till gratismodellen känns för mig lika främmande som om tv-bolagen med Canal plus i spetsen hade lagt ut alla sina fotbollsmatcher från Serie A eller Premier League helt gratis på webben - även om jag och många andra fotbollsälskare hade gillat det.
Kul, men i längden inte särskilt lönsamt.

Den tidigare så trygga tidningsaffärsmodellen att förlita sig till ett stort antal tusen kunder som på förhand köper ett färdigpaketerat innehåll i form av text och bild är inte lika stabil idag. Vi behöver se över vårt modellprogram.
På samma sätt som handlarna inte kan sälja en enda modell i hyllorna, den där varan med alla tillval redan på förhand utvalda på fabriken så står vi inom tidningsbranschen där med en enda vara just nu. Säker, trygg, praktiskt, javisst, men det lämnar inte speciellt mycket till varje kund för individuell anpassning.
För med all säkerhet är det så vi måste ta oss in i framtiden. Affärsmodellen i singularis måste bli affärsmodellerna i pluralis. Och i och med det då ett breddat modellprogram.

För oss gäller det att hitta specialintressena, kategorierna, som våra läsare kan tänka sig att betala för. Ett innehåll inte bara med extra redaktionellt material, utan även givetvis laddat med relevanta annonserbjudanden, lokala funktioner, mobila tjänster och andra mervärden.

Att köpa access till paketet Hem&bostad ger fler inredningstips, artiklar och bilder men även personliga rabatter hos den lokala färghandlaren, billigare rådgivning hos en inredningsarkitekt, etc...

Ett sportpaket skulle exempelvis ge förutom en utökad mål-för-mål-service, andra sporttjänster också tillgång till diverse erbjudanden, billigare entrébiljetter till lokala matcher, osv. Vi behöver ha en mängd olika paketlösningar där kunderna kan välja fritt vilka man ska gå med i för en relativt liten avgift per månad.

Det viktigaste är att vi vågar prova. Vi vågar testa olika sätt, olika paketeringar att ta betalt. Nya generationer av kunder kan visst tänka sig att betala för sig. Så har det alltid varit. Men för rätt saker. Och rätt saker igår behöver inte vara rätt saker idag eller imorgon.

Vi ser redan idag hur de sociala nätverken blir allt viktigare, hur de knyts allt närmare även på ett lokalt plan. Jag själv kommunicerar till exempel ofta med mina grannar via Facebook. Inte för att jag inte vill träffa dem utan för att vi inte ses så ofta över tomtgränsen nu när det har varit vinter och kallt. Samtidigt har jag en rätt bra koll på vad som händer i näromgivningen via statusraderna. Vem som åker på någon weekendresa, vem som får barn, köper ny bil, etc, tills vi kommer ut från vårt vinter-ide så här framåt påsken...
Kul och underhållande, javisst, men i längden inte särskilt lönsamt för vare sig mig - eller Facebook.

Kan vi knyta ihop de sociala nätverken med lokala tjänster börjar det bli riktigt intressant.
Exempelvis; vilken lokal bilverkstad har mina vänner bäst förtroende för? Det är ganska sannolikt att jag väljer den som mina vänner föredrar.
Vilka prylar har mina vänner till salu just nu under "köp&sälj"? Det är ganska sannolikt att jag väljer att köpa en cykel från någon jag känner om jag bara vet om att han eller hon har en till salu.
Helt plötsligt kommer sökträffarna att bli väldigt intressanta. Och väldigt relevanta.

Sociala medier + lokala tjänster = sant.

Lägg någon av de tjänsterna ihop med ovan nämnda paketering och vi hittar något riktigt spännande på lokal marknad.
Kul och underhållande, javisst. Men också början till något lönsamt.Tre länkar att läsa:

Tre länkar att läsa:

Elisabeth Bäcks blogg
http://blogg.vlt.se/back/index.php
Alltid lika spännande med en tidningschef som bloggar. Öppet, nära och transparent mot läsarna, Helrätt i mina ögon.

Twitter
http://www.twitter.com
Ordet på allas läppar just nu. Mikrobloggandet har tagit rejäl fart. Hur mycket jobbar vi med Twitter ute på tidningarna?

Företag och sociala medier
http://online-pr.se/sociala-medier/var-finns-alla-bra-case-om-foretag-och-sociala-medier/
Det som är mest intressant här är svaret till blogginlägget från Anders Leijon. Det gäller att se möjligheterna med sociala medier och våga prova.

Bosses spaning v.9

Thu, 19 Mar 2009 15:05:29 +0100

Tack för alla glada tillrop runt mktmediasajten. Det känns att vi hade rätt när vi stannade upp och började om på sajten. Vi tar till oss synpunkter i takt med att vi utvecklar sajten. Så om vi inte ger dig omedelbar respons, förtvivla icke. Det kan betyda att vi harr ett jobb på gång redan.

En sådan sak är forumfrågan. Flera hörde snabbt av sig för att man vill ha diskussionsforum för olika frågor. Vi kommer att starta sådana, i tur och ordning, men vi tänker vara noggranna med att se till att sköta det vi sätter i gång.

Vi har redan frågor om ett forum för rörligt internet, eller mktv som vi säger. Som ni ser finns det en knapp för projektet redan. Den kommer att förses med ett forum så småningom. Vi siktar också på att starta forum som uppföljning på respektive inspirationsdag. Återkommer om detta.

Jan Lauren skriver nästa veckas spaning med fokus på mobilt. Själv åker jag på sportlov.

Mina tre viktiga spaningar den här veckan är i tur och ordning

TT:s smarta förlovningsförberedelser som vi ska lära oss något av. I samma ögonblick som kronprinsessans förlovning blev känd fanns en sajt att beställa. Förberedd och designad.

Affärsutvecklings att lära oss något av. I vårt nätverk finns Sveriges största bröllopssajt, Bröllopstorget. Ur det borde vi kunna göra något liknande på egen hand. Låt oss fundera på det lite grann innan vi beställer en sajt. Och när vi vet hur vi ska göra, låt oss göra det tillsammans, inte en och en.

Mediavärlden – TT släpper bröllopssajt

Partnerskapet som logik för nya samarbeten. Aftonbladet+NHL=sant. Aftonbladet kan visa NHL-mål gratis. Enligt uppgift utan kostnad, så länge de skickar trafik till ESPN:s och NHL:s sajter i Nordamerika. Här har vi mycket , mycket att lära om affärsmodeller som kolliderar med gamla redaktionella synsätt.

Aftonbladet TV

Sökmotoroptimering blir allt viktigare. Finns du inte på första sidan sök finns du inte alls. Finns du inte på de tre första träffarna sjunker din relevans dramatiskt. Kraven på relevans och träffsäkerhet parat med tilltagande otålighet hos användarna driver sökutvecklingen hårt. Relevans blir det nya nyckelordet från gränssnitt till träffyta.

Jajja Magazine – Allt otåligare sökmotoranvändare

Ha en trevlig helg – så hörs vi efter sportlovet.

Bosse S.

Gästspaning av Elisabeth Bäck

Fri, 27 Mar 2009 11:01:36 +0100

Det är ruskigt pinsamt så lite man vet och kan. Och upp på allti ihop så ska man leda ett medieföretag. Hur bra kan det gå, typ? Rätt så bra, bara man har vett att omge sig av rätt medarbetare.
För ett år sedan sa VLT:s redaktionschef Mårten Enberg till mig.
– Elisabeth, du svarar ju på läsarnas brev i papperstidningen varje onsdag. Men det är bara en gång i veckan. Borde du inte göra det oftare? Och på nätet för att få direktkontakt. Det är modernt.

Jo, varför inte?
Så jag gick vidare till vår utvecklingschef Mats Wikman.
– Då tycker jag att du ska börja blogga, sa han.

– Blogga vad är det för något, undrade jag. Hur gör man då?

När jag ställt frågan insåg jag hur vansinnig mossig jag är. Hänger ju inte med alls.

Mats är tålmodig. Han visade mig. Det var inte så svårt, inte ens för mig.
Snart var jag fast i bloggandet. Ett gift. Oh, vad underbart att få direktkontakt med läsarna. Kunna berätta vad vi håller på med i mediehuset. Förklara varför jag fattat ett speciellt utgivarbeslut. Och det bästa av allt: Jag kan be om svar från läsarna och få det direkt! Vi kan snacka med varandra, lite otvunget, i realtid.

Sajten http://samesamebutdifferent.se/ och Mymlan där gav mig ett namn på det jag höll på med. Transparens. Genomskinlighet. Kontakt. Öppenhet. Läs Mymlan om du vill hänga med i nymodigheterna! Hon väckte mig.

Jag har fått många bra tips den här vägen via bloggen också. Många tar hellre kontakt med en chefredaktör som man har nära kontakt till och som är lättillgänglig än ringer en maktperson som sitter vid ett skrivbord i ett glashus.

Vad hade hänt om jag inte haft kloka rådgivare som sparkat mig i baken ibland? Ingenting. Jag skulle behöva mer sparkar framåt. Det tror jag inte att jag är ensam om. Vi är alldeles för många tidningsmänniskor som sitter och tar det som en självklarhet att vi ska bestämma över våra mediehus utvecklingstakt när det gäller nya medier. Därför går det också för långsamt ibland. Redaktionerna börjar hänga med, säljavdelningarna också även om det tagit längre tid. Vi är hyfsat duktiga på webbsäljet på VLT nu för tiden. Ändå skottar vi bara in fem procent på vlt.se i intäkter mot 95% på papperstidningen. Det måste vi ändra på!

Här kommer Mats in igen. Han har länge arbetat som utvecklare på redaktionen för nya medier. För ett halvår sedan flyttade han upp till säljet. Nu är det en lärande organisation som inspirerar varandra. Och vad kul de har! Häromdagen hittade de på ett nytt annonsformat för vlt.se. På 30 minuter var annonsen såld!

Mer samarbete mellan avdelningar i mediehuset behövs!

Spansk grafik
http://www.elpais.com/graficos/
Jag gillar att surfa runt och kolla vad de spanska tidningarna hittat på för nytt när det gäller grafik. Jag drömmer om att starta en riktig grafikbyrå!

Sportjournalistik på annat vis
http://www.journalisthojskolen.dk/showcase/media/multimedie/2007/dommere/index.html
Danska journalisthögskolan gjorde 2007 ett bra granskande multimediajobb på domarnas situation.

Konsten att berätta en historia
http://www.vlt.se/bildspel/080617benny/
2007 mördades Benny. VLT följde Bennys mamma under ett år efter mordet. Det blev en bevakning som berättade historian på många sätt, i papper och på webben. Kolla det här bildspelet och du förstår vad jag menar.

"Try everything - fail fast"

Wed, 01 Apr 2009 10:23:38 +0200

När det gäller hur intäkterna på webben kommer att se ut i framtiden kontra hur pappret kan utvecklas vet ju faktiskt ingen svaret.

Alla gissar.

Jag själv är av uppfattningen att det inte på kort eller medellång sikt gäller att byta intäkt utan att klara både och. Pappret kommer att under många år vara vår största och stabilaste intäkt. Vi måste dock vänja oss vid att en del branscher väljer det digitala helt och hållet eller till stora delar. Dit hör motor och fastigheter. Fastighetsbranschen satsar just nu stora pengar på att bättre hålla reda på vem deras kund är. Vilka är i marknaden, vad vill de köpa, när är det aktuellt, vilka visningar har de varit på. Blivande databaser blir en ny stark konkurrent till dagens media.

Motor har vi redan sett gå över till digitalt på begagnat och nytt är redan bara profil vilket oftast hamnar i annan media än våra.

Jag var på en intressant studieresa i USA under hösten 08. Vi besökte en rad duktiga amerikanska tidningar som alla är framåt vad gäller webb.

Min sammanfattning är helt enkelt "Try everything, fail fast!"

De satsar alla på nya affärsmodeller som även de riktigt stora organisationerna lägger ut live i enkla gratis lösningar för att se om de skapar intäktsströmmar som är värda at ta vara på. Hittar de sådana går man snabbt vidare till fas 2 och investerar i bakomliggande programmering för att få en bra struktur. Skapas inte intäkter läggs försöket snabbt ned igen.

Jag kan tycka att vi i Sverige har en tendens att ha så stor tro att vi har rätt från start att vi satsar stora pengar, och prestige, i att det ska fungera att man när man är klar är för sent ute och alltför ofta får lägga ned dyra projekt.

Ute på tidningarna har man på säljnivå inte insett att man måste hitta helt nya intäktsströmmar. Alltför många säljchefer tror att om man bara får igång bannerförsäljningen så ska allt lösa sig. Men här kommer inte den lokala marknaden att ge tillräckliga intäkter. Vi måste hitta intäkter i kataloger, sökord, arkiv, mail osv. för att på totalen klara våra intäktsbehov om vi ska kunna fortsätta leverera den kvalificerade produkt som våra läsare kräver.

Vi behöver i media bli bättre på att se helhet inte fragment och den egna lokala "globen". Ta Lokus som exempel. Här har vi under flera år försökt hitta ett samarbete men varje tidning håller så hårt i sin prislista, sin placering, sin syn på eftertextannonserna att man helt glömmer att kunden egentligen kan tänka sig att köpa bara webbannonsen precis som Blocket gjort under lång tid utan egentlig konkurrens från oss lokala morgontidningar. Storstäderna envisas med att försöka skapa egna alternativ utan att lyckas.

Prestigen och uppdelningen i ägarrelaterade koncerner, istället för kundrelaterade områden, stoppar effektivt utvecklingen som skulle kunna ge framgång.

Alltför ofta skyller man på okunniga säljare medan problemet oftast är dålig strategi, säljstyrning och otydliga produkter.

Ger vi säljarna en bra produkt som kunden förstår så kommer våra duktiga säljare att klara detta.

Hälsningar

Åke Hökby

Södermanlands Nyheter

Tips

www.sn.se företagsguiden ska på sikt ge lika stor lokal intäkt som banner!

www.cincinavigator.com en mycket intressant sajt med databaser, kartor mm att söka i för lokalbefolkningen. Var sker brotten?, Var sälj hus? Var klagar man på hundar som stör?

www.ljworld.com Gå in under Marketplace och sök t.ex. på Furniture så ser du här en riktigt bra lokal företagsguide ser ut. Det finns många bra idéer man kan ta härifrån till den vi själva använder inom Citygategruppen. Kunde vi inom lokal morgonpress enas om att satsa på detta är det vår nästa stora intäktskälla tror jag.

Vi borde vara lite mer Bilbo

Wed, 08 Apr 2009 13:45:09 +0200

Jag kom att tänka på Bilbo häromdagen.
Ja, inte så mycket på just karaktären Bilbo som den åldrade, ärrade, skitsura draken som i JRR Tolkiens bok vaktar över sina skatter i en grotta långt inne i ett berg.
Med lite, list, tur och en del hårt arbete lyckas den modige lille hoben överlista det fjälliga monstret och kommer slutligen hem, rik som ett troll, till Hobsala.

Och vad har det här med oss att göra?
Jo, häromdagen fann en av våra fotografer ett par pärmar med gamla tidningsfotografier från 50- och 60-talet.
Snart var vi en liten skara som med förtjusta tillrop hittade bilder på kändisar som varit på besök i Eskilstuna, en snusande häst, gamla hus och även en del tidigare medarbetare i all sin ungdomliga prakt.
”Vilken kulturskatt”, tänkte jag.

Sedan löpte tankarna vidare till de mikrofilmer med alla gamla nummer av Eskilstuna-Kuriren sedan starten den 8 december 1890 som ligger och samlar damm i källaren.

Man borde scanna in dem som pdf:er. Man borde indexera dem, göra dem sökbara. Man borde lägga upp dem i ett arkiv. Självklart borde man ta betalt…
Ett lösnummer kunde kosta 10 spänn, en hel årgång 300 kronor, en sida 2 kronor. Typ…

För nog måste intresset finnas hos våra läsare.
Det blir inte mer lokalt. Och de här sidorna innehåller trots allt över 100 år av glädje, sorg, liv, död och innovation.

Men det kostar. En hel del dessutom. 110 års tidningsproduktion, cirka 300 nummer per år, 30-40 sidor per tidning. You do the math…

I skrivande stund har jag ändå skickat ut en kostnadsförfrågan till en firma. Jag fasar lite för svaret…
Alternativet är väl att hyra ett gäng scanners och ge 20 ungdomar ett sommarjobb som heter duga.

Jag vet förstås att det här inte är en ny idé.
Men vad som talar för det hela är naturligtvis det faktum att det rör sig om en engångskostnad.
Men vi borde kunna sälja produkten de närmaste 100 åren.
För eller senare når man break-even. Garanterat.

I dessa tider har man så fullt upp med att kontrollera nutiden och även försöka se in i framtiden att man gärna glömmer bort att det finns ett förflutet som vi skulle kunna dra nytta av.
Vår skatt. Och det är vi som är draken som ligger och ruvar på den.
Men, vi kanske borde vara lite mer Bilbo?

Länkar:
http://www.newspaperarchive.com/
Betaltjänst (månadsabonnemang) där man samlat tidningar från hela världen. Främst amerikanska tidningar, men även engelska, danska (!), tyska m.fl.

http://www.nytimes.com/ref/membercenter/nytarchive.html
New York times sökbara pdf-arkiv med artiklar från 1851 och framåt. Bara att söka och kolla vilka träffar man får kan ta ett par timmar i anspråk.

http://en.wikipedia.org/wiki/Newspaper_archives_online
Wikipedias lista över vilka tidningsarkiv som finns online i hela världen. Lägg till som bookmark i mappen ”Nyttiga referenser”. Har ni ingen sådan så skapa en…

Gästspaning av Peder Bergström

Wed, 20 May 2009 17:54:44 +0200

Till vardags jobbar jag som formgivare på Adeprimo, ett av mktmedias dotterbolag. Är nog den yngsta spanaren hittills och kanske kan jag bjuda på lite insikt från min generation. Ni vet den som är uppväxt (läs bortskämd) med tv-spel, internet, mobiltelefoner och iPods.

Tidningarna paketerar och användarna sållar

Dagstidningar traditionellt har ju alltid varit tvungna att rikta sig mot ett brett spann av läsare, att nischa en morgontidning är nog faktist en dum idé. Det är gjort för att passa den breda massan.

Men visst vore det jättesmidigt om jag kunde hitta min alldeles egna upplaga i tidningsstället, men det är ju inget vi behöver ligga sömnlösa över för att lösa, det går inte. Men på nätet då? Den gamla modellen hade ett upplägg där man paketerade artiklar och områden för att sedan skicka ut tidningen i brevlådorna/tidningsställen. Men så behöver inte webben fungera, som tur är.

Borde inte jag som användare få välja det som intresserar mig? Att användarna värderar är inget nytt, men det är tyvärr ovanligt. Titta gärna in på BBC som har gett användarna möjlighet att, på ett enkelt sätt, välja de nyheter som intresserar dom. Dock är det ju nyheter inom BBC, vilket kan kännas lite begränsat men ändå logiskt i sammanhanget. Annars finns givetvis iReport som har ett förskräckligt “yttre” men ett beundransvärd koncept. Även värt att besöka både Digg, som är min personliga favorit med ett par besök om dagen samt reddit som är väldigt populär även den.

Jag vågar även påstå tänket att allt måste vara välskrivet och väldigt genomarbetat har också tappat sitt värde, åtminstone om du frågar mig. Trenden vi sett med bloggar, Twitter och YouTube handlar mer om vad du förmedlar och mängden du förmedlar (samtidigt som du ska kunna filtrera bland alltsammans). Alltså mindre fokus på felplacerade bisatser och mer fokus på content, resonemang och givetvis kortare handläggningstid från “nyhet till artikel”. Nu ska man givetvis anstränga sig för att uttrycka sig korrekt men det har inte längre samma tyngd som tidigare, att vara först med en “duglig” nyhet är bättre än att komma sist med en “välskriven”.

Ett färre antal välskriva artiklar? Nej, många artiklar skrivna av människor med ett intresse för området. Det måste vara svaret, i alla fall i jakten på klick. Jag vet inte hur många gånger jag scrollat igenom en dagstidning på webben och insett att jag redan läst allt som verkade intressant och helt sonika letar mig till stängkrysset. Om jag bara fått en ny artikel att läsa hade jag säkerligen stannat och donerat ett par klick till.

Ge mig aggregerat och användaranpassat innehåll och det gäller inte enbart artiklar. Det gäller web-tv och annonser också. Annonser? Ja, vad skulle öka min klickvilja för banners? Att jag själv får välja dom områden som intresserar mig såklart, eller att jag åtminstone kategoriseras för att mer precist presentera erbjudanden som matchar min profil.

Facebook vågar inte

Trist är den första tanke som slår mig, man ska givetvis lyssna på sina medlemmar, men om man skapar något “kontroversiellt” så kommer det ju aldrig att mottas klockrent från dag ett. Hur många tyckte att bilen, i dess begynnelse, verkade vara en bra idé när häst och vagn var de facto standard. I liten skala så sker det även när siter förändrar och stöper om. Communities är väl i synnerhet ett känsligt område att röra om i då användarna känner samhörighet med plattformen och dess utseende.

Plötsligt kliver någon in och gör om. Som användare känns det lite som att kliva innanför dörren hemma och upptäcka att det är nya tapeter. Snygga eller ej så hade jag säkerligen velat vara med i processen där besluten togs? Men om en månad när chocken lagt sig då, kanske har jag smält min första skepsis och börjat acceptera att det var ett par riktigt trevliga tapeter. Vi måste våga göra det som känns rätt och vänta tills användarna smälter förändringarna och är det fortfarande samma bittra klang i skällan, då får man tänka om.

Nu har alltså Facebook delvis rivit ner dom nya tapeterna och ersatt dom med dom gamla vi är vana vid. Jag håller med Michael Arrington i hans kritik, läs gärna vidare om hans tankar i artikeln på TechCrunch.

Online-apps och Googles avbrott

Länge har det tjatats om cloud-computing och att framtiden innebär massiva servrar online medans vi på våra kontor och i hemmet kommer ha något likt tunna klienter medans serverparkerna utför det tunga jobbet. Själv tycker jag inte att vi kommit särskilt långt ännu, men visst känns det logiskt. Varför ska man lagra alla dokument och filer lokalt på datorn? Virus, stölder eller simpla misstag och olyckor kan rasera många timmars jobb. Sen kan man ju givetvis ställa den frågan åt andra hållet, varför ska vi lagra det hos ett annat företag. Visst, det finns backup och liknande. Men en del av fördelen är att smidigt komma åt det man behöver vart man än befinner sig. Problemet hittils har varit att verktygen inte fungerat så smidigt som man alltid önskat. GoogleApps är i framkant, nyligen kom även ZoHo ut med en ny version av deras verktyg ZoHo Writer, ett klart lyft och vissa menar att dom lyckats bättre än Google, åtminstone för stunden. En kort genomgång utav ZoHo Writer finns att läsa hos WebWorkerDaily.

Under förra veckans problem hos Google så fick många känna på problemet när det felar hos en drake som Google. Många utav användarna/besökarna kunde inte nå tjänsterna överhuvudtaget och rapporter började dyka upp som visade på att all internettrafik sjönk med 5% under dom ca 2 timmar som Google hade problem. Google svarade givetvis på deras blog och kallade olyckan för pinsam och lovade att jobba ännu hårdare. Att man nyligen skrivit ett avtal för 30,000 GoogleApps-konton för Valeo gjorde förstås olyckan snäppet pinsammare.

Sen man man givetvis fråga sig hur farligt ett avbrott egentligen är, man har nog en betydligt högre smärttröskel för sin lokala tjänsteleverantör, där ett avbrott på 2 timmar inte är hela världen. Lite kämpigare blir det förstås för Google som har hela världen som kund istället.

Självklart har Google en fördel iom att dom har massvis av tjänster kopplade till ett och samma inlogg. Framtiden får utvisa om det är rätt eller fel att lägga alla ägg i samma korg.

Mina länktips

I nästa version av iPhone OS X (3.0) kommer det finnas stöd för prenumeration av t ex magasin eller tidningar, som en applikation alltså. Vore kul att se vilken svensk tidning som är först med att erbjuda en prenumeration via iPhone?

För oss med dåligt minne finns nu reQall som hjälper dig att spara anteckningar och ljudklipp, fungerar givetvis med telefon, mail, browser, mm.

Dags för en ny “Web Trends Map” också, kul att se dom mest inflytelserika siterna/människorna där ute. Den finns upplagd här på Flickr.

Spotify är en kul tjänst som jag använt lite smått, den rår dock inte på The Hype Machine för min del. Hypem samlar all musik från ett stort antal bloggar och användarna röstar fram dom låtar som är bäst, plus att jag kan bevaka andra användare och bloggars favoriter och lyssna direkt i webbläsaren, gratis. Spotify känns mer som att lyssna på musik man redan gillar medans Hypem verkligen hjälper mig att hitta ny musik.

Kan även glatt meddela att jag inte tittat på traditionell TV på 2 månader, det jag tittar på finns oftast på nätet (SVT Play, Kanal5, osv), film köps på Blu-ray och annars tittar jag mer än gärna på program hos Revision3.